I våras/somras blev vår familj tvingade att vara med och stänga föräldrakooperativet 23:ans barnstuga som Leo gått på länge och väl. I september började han på det nya www.sjoelefanten.se. Det har gått lite upp och ned, och det kan ju inte vara lätt för en fyraåring att vara med om allt det traumatiska det innebär att rent faktiskt se lokalerna tömmas och all inredning monteras ned - och till stor del hamna i en container. De sista dagarna på 23:an var Leo ett av två barn som var kvar, vissa dagar var han ensam med fröken.
Leo har nu ett sätt att reagera på det nya dagiset och vi känner oss inte helt säkra på vad det faktiskt handlar om.
På morgonen när vi går dit (då man faktiskt ofta är ganska trött, och Leo är en utpräglad kvällsmänniska) så vill han inte gå dit. Ibland när vi kommit fram och ska säga hejdå tillvarandra blir det storgråt och hjärtskärande “pappa, gå inte…”. Men det är precis lika vanligt att han protesterar på liknande sätt och t.o.m. springer och gömmer sig för att han inte vill gå därifrån. Min sambo Rocio och jag känner oss aningen konfunderade… Man hittar sätt att beskriva det: “det är klart, han är trött på morgonen…” et c, men jag har ändå en känsla att det handlar om andra saker också - men jag lyckas inte få det ur Leo, på ett för mig begripligt sätt.
Han har ju fått nya kompisar på Sjöelefanten, så det är inte det. Dock är det många barn där, och alla är inte där alla dagar och många sover där på nätterna (Sjöelefanten är även ett “nattis”, ett av två i hela Göteborg) . Att barngruppen är mer “instabil” kan ju leda till osäkerhet hos Leo, och jag tycker han visar en slags blyghet ibland som kanske beror på en sådan sak.
Vi hoppas ju att det ska ge med sig och tiden inom dagis är ju inte så där väldigt lång nu. Leo är snart 4½ år gammal… Sedan kommer skolan.
Liknande inlägg
Tags: 23:ans barnstuga, dagis, sjöelefanten
Leave a Reply