Detta inlägg ska ses i ljuset av att jag är lika lagom insatt som gemene man, och hur jag färgats av de olika röster som jag tagit del av genom nyheter, media, bloggar mm. Jag utger mig inte för att vara extremt sakkunnig. Man kan därför med säkerhet anta att ett mycket stort antal människor i Sverige färgats på liknande sätt, och att mina reaktioner inför FRA-lagen är icke-unika, och dessutom (politiskt) högst giltiga. Detta är troligen även mitt första riktigt politiska inlägg på bloggen, vilket understryker den vikt jag känner att ämnet har.
Jag känner verklig sorg, och mer rädsla än innan FRA-lagen, även kallad Lex Orwell, röstades igenom av sveriges riksdag.
Visst tycker jag att övervakning av misstänkta (på mycket goda grunder) bör, och ska utföras, men den nya FRA-lagen är ett instrument för övervakning utan misstanke om brott. Där ligger problemet. De allra flesta som röstade ja kom från allianspartierna, och de flesta som röstade nej kom från oppositionen, som har nu något riktigt bra att bygga nästa valkampanj på. Camilla Lindberg(fp) var faktiskt den ende inom alliansen som röstade nej. Nämnas kan också att FP:s Birigitta Ohlsson valde medelvägen, att avstå att rösta. Hon borde följt sin inre röst mer, och röstat nej.
Att lagstadga medel att övervaka sitt folk på ett sånt här sätt skrämmer mig mer än de eventuella terrorhot mm vi tvingas hantera. De folkvalda har låtit terrorister m fl vinna, genom att med “Lex Orwell” så en djupgående känsla av osäkerhet bland sitt folk (målet med all terror). Åtminstone jag kommer att ha det här i åtanke vid all min nätanvändning framöver.
Jag hade känt mig långt säkrare, och hyst större framtidshopp om det hela istället handlat om att genomföra en storsatsning på t ex fredskunskap, eller konflikthantering som nytt basämne i skolan.
FRA-lagen är sprungen ur rädsla, och rädsla föder inte säkerhet utan tvärtom, när den en utveckling mot ett mer beväpnat och våldsamt samhälle. George Bush är säkert stolt över den svenska regeringen, som nu sviker sitt folk. Jag bryr mig inte om invändningarna som anhängarna anger - det är riktningen som oroar mig djupt. De som inte tror att detta någonsin skulle kunna bli ett maktmedel i händerna på en framtida totalitär regim är naiva. Den som inte inte tror att något sådant någonsin skulle kunna hända i Sverige är både naiv och historielös.
Vilka är då FRA själva? Hur kan vi bara förväntas att lita blint till dem? Tänk om Liza Marklunds utsaga, om att det finns FRA-anställda som är dömda för att ha trakasserat kvinnor, är korrekt (läs i den grå faktarutan)? Vad gör dessa människor (den typen av människor) med information de kommer över yrkesmässigt?
Framtiden är förvisso oskriven, men genom FRA-lagen har ett nytt oroväckande kapitel inletts…
Länkar relaterade till FRA-lagen
Liknande inlägg
Tags: FRA-lagen, Lex Orwell, övervakning, Politik, politikersvek, terror, totalitär
Leave a Reply